Musik på hästryggen?

Har varit mycket diskussion kring detta det senaste, och det är väldigt olika åsikter. Endel har musik jämt, och endel skulle aldrig ha det pga säkerhetsrisken. Jag är en av dom som har det jämt, haha! Men efter en liten händelse för några veckor sen är jag noga med att inte ha för högt. Var ute och gick med Sancho på en väg, och gick väl inte riktigt intill kanten (brukar inte komma mycket bilar, och jag hör vanligtvis när det väl kommer en). Plötsligt hör jag någon tuta, och då hade det kommit en bil utan att jag hört det.. Pinsamt! Ingen skada skedd, men efter det har jag inte alls högt, men har fortfarande musik när jag rider. Så länge man tänker på att ha hörlurar som släpper genom ljud bra och inte för hög volym tycker jag det är okej :) Vad tycker ni?

Grym låt!

Utrustning för utseendets skull?

I fredags provade jag martingal på Sancho, inte för att det behövs utan mest för att se hur det såg ut. Började fundera lite på om det är okej att ha utrustning för utseendets skull, och jag tycker nog faktiskt det är det så länge hästen inte tar skada av det. En martingal stör inte på något sätt, så den kan jag tycka är okej. Skulle jag däremot rida med ett starkt bett enbart för att det skulle se snyggt ut hade det givetvis inte varit okej, för det drabbar hästen. Vad tycker ni?

En trött Sancho efter ridpasset :)


Fästa sig vid en häst?

Den frågan är för mig helt självklar - såklart kan man fästa sig vid en häst! Antar att ni tycker som mig? Satt och diskuterade det här med en killkompis i alla fall, och enligt honom fick man ju inget utbyte i relationen, man kan inte prata med hästen och därför kunde man inte fästa sig vid den. Tror inte han har haft ett djur över huvud taget eftersom han resonerar så, haha :) 

Jag värderar Sancho som en familjemedlem, eller som en bästa vän. Vet hur det låter, "min häst är min bästa vän", men det är ju sant. Det är svårt att förklara hur stor plats han har i mitt hjärta. Trots att han inte ens är min egen har jag ju faktiskt tagit hand om honom 4 dagar i veckan i snart 2 år, och på den tiden hinner man fästa sig regält. Därför känns det väldigt jobbigt eftersom han är så gammal, han kan dö när som helst. Visserligen kan en yngre häst dö innan honom, men Sancho har åldern emot sig. Vill inte ens tänka på hur det kommer vara när han är borta. Vad ska jag göra då? Vem ska göra mig glad när allt annat känns hemskt? Nä, ush, nu blev jag bara deppig. Hoppas det dröjer länge innan den dagen kommer ♥



Dummaste jag gjort.

Vi har alla varit unga (eller gamla) och dumma, right? Jag har tack och lov inte gjort några större misstag, men det finns händelser jag tänker tillbaka på och undrar hur tusan jag tänkte ;) Här är två av dom.

Börjar med en avramling som hände för väldigt längesen på ridskolan. Det var nästan precis när jag börjat rida, så jag kunde alltså inte speciellt mycket och balansen var obefintlig, haha. Jag fick stallets piggaste häst, som var för svår för mig, men det visste ju inte lilla jag. I galoppen drog hästen i alla fall, jag fick inte stopp på den och i ren panik börjar jag ropa på ridläraren att fånga hästen. Tror ni hästen blev lugnare av att jag ropade och hojade? ;) Nej, såklart inte. Slutade med att hästen sprang rakt mot ridhusväggen, tvärnitade varpå jag flög av. Ingen skada skedd men jag lärde mig en viktig läxa.

En annan dum grej var när jag fick för mig att rida ut Sancho barbacka i grimma + ett grimskaft utan hjälm. Ja, ni hör ju bara hur smart det låter. Jag har ridit Sancho utan hjälm ett antal gånger (photoshoots, skritt ute någon gång), men kommer man i full galopp med grimma som man inte vet om hästen lyssnar på, barbacka så man inte har balans OCH utan hjälm så är man otroligt dum. Dessutom hade jag min systemkamera över axeln, värd sisådär 10.000 kr.. Lyckligtvis gick det bra, var en jättemysig ridtur - men det är inget jag kommer göra om ;) 

Sanchos outfit den gången.


Mysigt!


Idiotiska bilförare?

Jag är ganska van vid att bilar gasar förbi mig och Sancho i 110km/h, och det gör oss egentligen inte så mycket eftersom Sancho inte är rädd. Men förra veckan träffade vi bilföraren som nog tar priset för att vara mest korkad... 

Jag och Sancho var ute på en tur, och vi stannade vid en korsning eftersom det kom en bil. Samtidigt kommer det en bil bakom oss, och då väntar vi lite till så den kan köra ut. Den tutar då, och jag tolkar det som att han vill att vi ska flytta på oss, så jag skänklar på Sancho och rider över vid korsningen. Bilen kör då efter, föraren vevar ner rutan och säger glatt "Tyckte det såg ut som hästen behövde lite fart, höhöhö". You say what?! :O Han hade alltså tutat för att Sancho skulle bli rädd. Nu är ju Sancho världens mest trafiksäkra häst, det enda han reagerar på är maskiner som lyfter träd. Men tänk om det varit en unghäst, eller någon rädd häst? Den hade säkerligen flygit framåt, rakt ut i vägen och det hade ju kunnat sluta riktigt illa.. Puckade människor.



Diskussion ang. hagar.

Visst vet ni att det är lag på att hästen ska få chansen att röra på sig fritt i alla gångarter varje dag? Trots detta är det många hästar som aldrig ser skymten en hage, oturligt nog. För mig är det självklart att hästen ska få vara ute så mycket som möjligt i en stor hage, tillsammans med åtminstone en annan häst. Finns undantag, om den är sjuk tex.Hästen är ett stäppdjur och flockdjur, men det är många som inte tar hänsyn till det. Ute i det vilda betar en häst i genomsnitt 16 timmar/dag, och rör sig under tiden, och då förstår man rätt snabbt att hästen inte kan må bra ifall den står inne hela dagarna. Oavsett om den rids/går i skrittmaskin/promeneras så är det inte nog. Vi ska ju eftersträva att hästen får ett så naturligt liv som möjligt, och det får dom inte i box.

Dessutom ska dom enligt lag ha något socialt sällskap, helst en häst men det kan också vara en ko eller annat flockdjur. Man märker ganska snabbt ifall hästen går själv i en hage, eller inte går ute i hage alls. Jag red en häst förut som var jävligt pigg (säger inga namn men ni kan gissa vilken häst det är..), och jag kan tänka mig att en bidragande orsak till att han var så pass pigg var att han gick själv i en liten hage. Går dom själva kan dom visserligen springa, men hur kul är det att springa runt själv? Dom rör sig betydligt mer om dom går med en annan häst, och man får en gladare häst att ha hand om! Vad tycker ni om det här? Är det okej att en häst ska få stå inne/stå själv i hage?

Vill ni läsa mer om lagar och regler kring hästar kan ni kika in här och här.


Hur mycket är okej att "härma"?

Kommentarer om att någon härmat en annan bloggare är ganska vanliga. Jag själv har blivit "anklagad" för att härma ex. Dressyrmupparna, och på hästskvallerbloggarna kan man ofta läsa att den bloggen minsann härmat en annan, bara för att dom råkat skriva ett liknande inlägg en gång.

Med tanke på att det finns så otroligt många hästbloggar är i princip omöjligt att aldrig skriva ett liknande inlägg som någon annan. Det är säkert någon som skrivit ett sånt här inlägg innan mig, men man kan ju inte hålla koll på allt och alla bara för att inte skriva likadant?

Sen finns det en hårfin gräns mellan att hitta inspiration hos en annan blogg - och att härma så pass mycket att det inte är okej. Jag tycker det är okej om jag ser att någon annan har skrivit om ett intressant ämne, och att jag sedan skriver ett inlägg fast med mina tankar kring detta. Då brukar jag oftast länka till den andra bloggaren också, känns som att det är en slags oskriven regel, någon slags artighetsgest. Men man får givetvis vara noga med att inte göra det här allt för ofta, man måste hitta på egna inlägg också. Jag vet flera som hittat inspiration hos mig, och jag tycker det inte är några som helst problem så länge inget kopieras rakt av. Det har jag också varit med om, att jag skrivit ett inlägg om något och dagen efter skriver någon annan exakt likadant.. Givetvis kan det vara en tillfällighet, men nja, inte om samma person kopierar rakt av flera gånger under en kort period. Så, hur mycket tycker ni det är okej att härma? Får man hämta inspiration hos andra, eller ska man enbart skriva inlägg man kommit på själv?


Döm inte innan du vet bakgrunden.

Hästfolk är otroligt "duktiga" på att döma och klanka ner på andra ekipage, det kan vara allt ifrån att hästen är för smal till att ett ekipage inte rider en supersnygg runda på en tävling - och då är de taskiga kommentarerna inte långt borta. "Djurplågare, hästen är ju ett jävla benrangel", "vad kasst du red, förstår inte hur hästen hoppar över huvud taget". Kanske lite väl extrema kommentarer, men ni fattar grejen. Men hur kan du veta om ägaren verkligen inte ger hästen tillräckligt med mat? Det kan likagärna vara så att hästen varit sjuk, att den precis kommit till ägaren, att ägaren sliter och kämpar för att få upp hästen i hull. Och om ett ekipage inte får en snygg runda en klass, tänk om det är ryttaren/hästens första tävling? Det kanske var så att de inte hoppat på länge, att hästen vägrat förut och att ryttaren bara är glad att de kommer runt banan - ja, det kan finnas många anledningar som inte är just att ekipaget är dåligt. Vi kan inte klanka ner på grejer när vi inte har en aning om hur bakgrunden sett ut.

Att Sancho är alldeles för smal är det vanligaste negativa kommentaren vi får. Denne vet oftast inte att Sancho faktiskt är 27 år, att han inte kan se ut som en 10-åring. Men huvudsaken är ju att JAG vet anledningen i alla fall ;)

Sådan häst, sådan ryttare?

Läste precis Adinas senaste inlägg, och insåg hur lika jag och Sancho är! Till sättet, inte utseendet.. ;) Haha, fan vad dåligt skämt. Aja. Båda är halvosäkra, och ger intrycket av att vara lite sura och griniga. Vi är ganska omotiverade för det mesta, men när något är kul är vi positiva. Lär man känna oss är vi glada och snälla, men vi kan vara lite blyga i början. Båda är matälskare, haha! Annars är vi rätt duktiga på det mesta, han i många grenar (fast nu är han ju pensionerad från tävling/träning) och jag i skolämnen. Det är ju rätt intressant att ganska många djurägare är lika sina djur. Fast det finns ju undantag, exempelvis Anne (Sanchos ägare typ) och Fleur ;) Anne är världens gladaste och trevligaste, och Fleur.. ja hon är raka motsatsen, haha!

Min lille surpelle ;)

Är vi ledare?

Det är mycket prat om att hästen alltid ska se oss som ledare, men hur fungerar det i verkligheten egentligen? Om vi tänker oss en hästflock med en ledahäst, visst är den hos flocken dygnet runt? Den är ju absolut inte borta 90% av dagen, som vi människor är. Vi kan aldrig ta på oss det ansvaret, att vara en riktig ledare för hästen - för det är inte möjligt. Vi kommer aldrig behandlas som en häst av våra fyrbenta vänner, oavsett hur mycket tid vi lägger ner på ledarskapsövningar eller liknande.

Vi kan dock lära oss att respektera varandra, men det är ju ett ömsesidigt förtroende. Bemöter du hästen med respekt, så ska du kunna kräva respekt tillbaka. Hästen ska givetvis inte kunna göra vad tusan den vill, men du kan inte heller bete dig hur som helst. Respekt ger respekt, som sagt.

Jag och Sancho delar på "ledar-rollen", om någon av oss ens kan kalla sig ledare ;) Vi är kompisar liksom, ingen bossar över den andra. Han respekterar att jag inte alltid vill ha honom i min bubbla (som det så vackert kallas i Ponnyakuten), precis som jag respekterar att han inte heller alltid vill att jag ska klänga på honom. Det är lite sött att vi litar på varandra för det mesta också, ibland är han rädd för något men säger jag att det är okej kan han gå förbi. Ibland är det JAG som är rädd för något (haha, typ rävar..), och då kan han skritta på och visa att det är okej :)

Bättre redigerare än fotograf?

Efter att ha varit utan Photoshop tänkte jag att jag inte är superduktig fotograf - utan mer duktig redigerare. Utan redigering är mina bilder.. tråkiga, tyckte jag. Men sen funderade jag lite. Det krävs väl ändå lite redigering till nästan alla bilder? Och vad kan räknas som "okej" redigering, och vad räknas som fusk för att få fram en snyggare bild?

Jag redigerar oftast inte mina bilder supermycket. Jag ändrar kontrasterna lite, kanske färgerna ibland, och lägger på skärpa + vinjettering. Det krävs inte mycket mer för att göra bilden snyggare. Det här är inget enbart jag, eller andra hobbyfotografer gör, utan det här gör ju proffsfotografer också. Främst skärpa kanske, men dom har ju lite dyrare (och bättre) kamerautrustning. Ju bättre kamera/optik det är, ju mindre behöver man redigera bilden, färgerna återspeglas bättre m.m.

Vad är "fusk" då? Jag tycker i princip ingen redigering kan räknas som fusk. Det vore väl det om man manipulerade bilden helt, men det gör man ju oftast inte. Men man bör kanske kolla lite på VAD man redigerar. Skulle jag kunna min kamera bättre, hade jag kunnat minska oskärpan direkt i kameran och på så sätt slippa lägga på stor mängd skärpa i efterhand. Jag skulle även kunna korrigera färgerna i kameran, så att det blev rätt direkt. Jag kanske tar en genväg genom att göra det i datorn, men det är ingen extremredigering jag gör. Fast det kan ju faktiskt kallas fusk, om jag tänker efter ;) Kan man fuska till sig en bättre bild? Eller är all redigering "okej"?

En av mina mer redigerade bilder.


För lång?

Efter gårdagens ridpass tänkte jag på det här med när man är för lång, och efter att ha läst Elins inlägg blev jag ännu mer fundersam. Jag vill kanske inte inse det, men jag är på gränsen till att vara för stor för Sancho. På gränsen, det funkar väl fortfarande, men ändå. Han är absolut inte viktbärande på något sätt, smäcker och att han dessutom är liiite överbyggd bak gör inte saken bättre (svårare att lägga vikten på bakdelen, han belastar fram mycket mer alltså vilket inte är bra). Han visar inga tecken på att jag skulle vara vare sig för lång eller tung, så länge han inte visar något..?

Tror jag börjat tänka på det här mer nu när jag ridit Mirre som passar mig bättre höjdmässigt (160cm). Sancho är ju runt 140cm, ganska stor skillnad. Jag är 164cm och väger lite drygt 51kg. Vad tycker ni?


Fånga in svårfångad häst.

Igår ville Mirre inte komma in från hagen när jag skulle hämta honom. Detta löste vi dock väldigt fort, genom en taktik jag inte testat förut. När jag märkte att han gick ifrån mig drev jag på honom, så han travade runt mig. Efter ett halvt varv ville han sakta av, men då drev jag på honom igen, och efter ytterliggare ett halvt varv travade han snällt in till mig och lät sig fångas. Blev riktigt förvånad över att det funkade faktiskt! Men det var kul att se hur lyhörd han var, vore intressant att testa lite mer seriöst någon gång. Hur brukar ni fånga in svårfångade hästar? Normalt sett hade jag nog väntat ut honom, eller hämtat något att locka med.

Sancho som inte är i närheten av lika lyhörd som Mirre.. Haha lille gulleplutt :)

Personlig blogg.

Vi bloggare delar med oss otroligt mycket av våra liv, även om just hästbloggar inte tar upp så mycket privata saker, utan mer om hästarna. Jag tycker ändå det är en viktig del när man har en blogg, att man bjuder lite på sig själv och visar sin personlighet. Delar med sig av sina åsikter, med/motgångar osv. Som läsare ska man nästan kunna "lära känna" personen bakom bloggen, eller hästen i bloggen kanske? Jag tror ni känner Sancho bättre än mig, haha!

Jag fastnar lättare för en blogg när man får lära känna personen/ekipaget, så att man kan intressera sig och "bry sig" på något sätt. Det blir lite som en kompis, även om man inte känner personen egentligen. Tycker ni det är viktigt att bloggen är personlig?


Tankar kring starka bett.

Jag har faktiskt inte så mycket åsikter om bett egentligen, med vissa undantag såklart. Alla hästar passar med olika bett, så man får helt enkelt som ryttare avgöra vilket bett hästen trivs bäst med. Sancho gillar inte bett som sitter i munnen över huvudtaget, så därför är ponnyhackamore ett självklart val. Oavsett hur milt bett man än väljer så trivs han ändå bäst på hacket.

Mirre har vi inte hittat ett bra bett till än. Hos förra ägaren gick han med pessoa, som tack och lov nuvarande ägaren inte gillar (inte jag heller). Han är ändå så pass stark, att ett milt bett inte passar just honom. Han funkade ganska bra på ponnyhacket, men i hoppningen blir han ännu starkare så där är det faktiskt för milt. Jag vet att det handlar mycket om grundarbetet, men där funkar det ju så han skulle behöva ett hopp-bett. Hacket var som sagt för milt, han bara tågade på vilket inte är speciellt säkert, han kan ju gå omkull i en sväng eller komma helt fel på hindret och krascha. Senast testade vi ett kombinationsbett, men det var nästan sämre. Han knäpper av och struntar i bettet totalt. Ni kanske har några tips på vad som skulle passa? :)

Nu kom jag ifrån ämnet helt, haha. Jag ville i alla fall komma fram till att olika hästar kräver olika bett, alla kan inte gå på supermilda hela tiden. Givetvis vill man ju sträva efter att ha så milt som möjligt, men blir hästen pigg vid ex. hoppning kan det behövas ett starkare bett just då. Och det ser jag inget fel i, sålänge ryttaren använder det rätt.

Och bara för att man har ett "snällt" bett är det ändå i de flesta fall ryttaren som bestämmer hur snällt bettet är..

Flera personer på en blogg.

Hur många bloggare kan man egentligen vara på EN blogg? Det finns väldigt många som är två personer, i alla fall inom hästbloggarna, och det har ju sina fördelar. Det blir ju dubbelt så många inlägg än om man bara skulle vara en person. Men det är ju också krångligare, man måste ju prata ihop sig så att man exempelvis inte skriver om samma sak samtidigt. Sen kan man ju inte bestämma själv, skulle en vilja ändra designen måste man prata ihop sig så båda tycker det blir bra.

Nu finns det även bloggar som är tre, jag har till och med sett en som är FEM personer! Det tycker jag är alldeles för mycket. Hur ska man som läsare kunna "lära känna" alla fem, det blir alldeles för krångligt. Det kan inte vara lätt för dom bloggarna heller, då måste man ju komma överens med fyra personer till. Nej, max två personer per blogg. Vad tycker ni?

Varför satsar inte ridskolor mer?

Rent generellt tycker jag att ridskolor satsar för lite på att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt och trivas rent allmänt. Nu kan jag bara utgå från ridskolan jag red på, men jag antar att den inte är den enda som har en lite "slapp" attityd. Så länge man fick in pengar så spelade inte det andra roll, i princip. Men det skulle kunna bli så mycket bättre, om man bara satsade lite! Varför inte ha t.ex en longerings/tömkörnings-kurs för de elever som vill? Eller som privatryttarna här i Tibro, ha fysträning utanför stallmiljön? Annordna någon rykttävling, vad som helst. Bara så att det händer något.

Man skulle kunna satsa mer på lektionerna också. På ridskolan här var lektionerna för det mesta välplanerade och bra, men varför inte fråga eleverna vad dom vill bli bättre på? Man skulle kunna lägga upp mål med varje elev, och på så sätt planera lektionerna utefter det - allt för att eleverna ska utvecklas så mycket som möjligt.

Sen tycker jag faktiskt det är lite för mycket ridning och för lite hantering ifrån marken/teori. Jag kan förstå att det inte riktigt lockar om man bara vill hobbyrida och inte är ute efter att så småningom skaffa egen häst, men då skulle man kunna ha en gemensam teorilektion någon dag i veckan, som det är valfritt att komma på. Där skulle man kunna visa mer hur det är att ha egen häst, ex. hur man lastar, visar upp hästen för hand, lägger bandage osv.

Hade ridskolan här i Tibro satsat lite mer hade jag säkert varit kvar - men utan engagemang så blir det tyvärr inte värt pengarna eller tiden..

Lära hästen stegra?

Jag tycker det är totalidiotiskt att lära sin häst att stegra, både från marken och från ryggen. Det kan lätt bli en ovana som hästen tar till om den inte vill jobba/gå dit du vill, och sånt är svårt att få bort. Risken är även stor att hästen slår över, och då kan det gå riktigt illa. Vad tycker ni?

Kolla INTE på videon om du är känslig! Det börjar lite innan 1min.

My bad.

I somras hade jag en period när jag drabbats av NH-hysterin. Alla skulle köpa repgrimma, alla skulle trickträna och alla skulle vara sk. "NH-människor". Inget ont om NH, men hur många var det egentligen som höll på med det på riktigt? ;) Jag vet med största säkerhet att jag inte höll på med NH, utan ledarskapsövningar - som jag tycker alla borde ha koll på, det är ett måste för att hanteringen ska funka. Trickträning kan jag inte säga att jag höll på med heller, eftersom Sancho endast kan två trick, vacker hov och puss. Ni kan ju räkna ut själva att det inte blev speciellt roliga trickträningspass när man bara kunde variera mellan två trick, haha! Ja, det är ju tur att den perioden inte varade speciellt länge ;)



Det går dåligt ibland.

Något som jag är rätt kass på är att visa när det går dåligt. Det kan vara allt ifrån ett ridpass till ett prov, men principen är samma - jag försöker dölja det så gott det går. Här på bloggen har jag blivit bättre på att skriva dom negativa sakerna ifrån ridpass, nu skriver jag faktiskt så som det går. Det tycker jag är viktigt att visa, för det går dåligt för ALLA ibland. Skulle allt gått perfekt hela tiden hade vi inte varit mänskliga ;)

Lagom söt bild på Sancho, hihi

RSS 2.0