Tankar kring starka bett.

Jag har faktiskt inte så mycket åsikter om bett egentligen, med vissa undantag såklart. Alla hästar passar med olika bett, så man får helt enkelt som ryttare avgöra vilket bett hästen trivs bäst med. Sancho gillar inte bett som sitter i munnen över huvudtaget, så därför är ponnyhackamore ett självklart val. Oavsett hur milt bett man än väljer så trivs han ändå bäst på hacket.

Mirre har vi inte hittat ett bra bett till än. Hos förra ägaren gick han med pessoa, som tack och lov nuvarande ägaren inte gillar (inte jag heller). Han är ändå så pass stark, att ett milt bett inte passar just honom. Han funkade ganska bra på ponnyhacket, men i hoppningen blir han ännu starkare så där är det faktiskt för milt. Jag vet att det handlar mycket om grundarbetet, men där funkar det ju så han skulle behöva ett hopp-bett. Hacket var som sagt för milt, han bara tågade på vilket inte är speciellt säkert, han kan ju gå omkull i en sväng eller komma helt fel på hindret och krascha. Senast testade vi ett kombinationsbett, men det var nästan sämre. Han knäpper av och struntar i bettet totalt. Ni kanske har några tips på vad som skulle passa? :)

Nu kom jag ifrån ämnet helt, haha. Jag ville i alla fall komma fram till att olika hästar kräver olika bett, alla kan inte gå på supermilda hela tiden. Givetvis vill man ju sträva efter att ha så milt som möjligt, men blir hästen pigg vid ex. hoppning kan det behövas ett starkare bett just då. Och det ser jag inget fel i, sålänge ryttaren använder det rätt.

Och bara för att man har ett "snällt" bett är det ändå i de flesta fall ryttaren som bestämmer hur snällt bettet är..

Dom där bilderna såg ju knappast allt för härliga ut...

usch, de bilderna var hemska! :O

Helt rätt. Ett milt bett kan bli hårt i fel händer. Man måste ju veta vad man gör åså. Men det som gör att hästen blir stark borde vara för att ryttaren är för hård i munnen? Jag vet inte själv. Men det känns som om att om man vill få hästen att ridas bra utan massa tryck i tyglarna ska man bara bli bättre på att uppmuntra när den gör rätt och strunta i när den gör fel. Hästen ska vilja gå rätt - för att den får massa beröm då.

Sedan kan man tänka hur man då ska få en häst som gått fel i hela sitt liv att sedan göra rätt.. då kanske det krävs ett starkare bett till och börja med - att få hästen att jobba rätt men att ge stora eftergifter när den gör rätt. Till slut kommer man inte behöva tjorva mer och hästen kommer gå fint med ett mindre skarpt bett. Det är vad jag tror. Själv skulle jag vilja göra det på Funi. Men alltid när man kommer till stallet faller man in i gamla vanor. T ex att slita lite för mycket. Funi har i alla fall ett vanligt tvådelat bett.

Prova ett kimblewick bett;)

Hej Kanske kan prova med ett jaktkandar eller pelhalm kanske kan vara ngt, till dom kan man ju välja hur pass mkt hävstång man vill åt beroende på var du sätter tygeln i. Men som sag det som avgör hur starkt ett bett blir er den hand som håller i tygeln. Så ta hjälp av en tränare och rådgör med denna om tips=)

Usch, har tyckt synd om den hästen sen jag såg den .. :/

Jag tror på ett pelham kanske? du kan ju ha delta på det med så blir det inte så läskigt att rida med som jag kan tycka ibland ;)

Jag tyckte själv min häst var stark i början i hoppning, prövade ett jaktkandar & de funkade bra, prövade också ett pellham men då la han sig för mkt i handen....

Nu rider jag på vanligt rakt bett, men de tog sin tid. Man kan ju böra med ett lite starkare bett tills man kommit på hästen.

Ungen kan inte rida. Punkt slut :S

jag ber dig att ta bort inlägget med bilderna direkt!