Ja, dagens ridpass blev ju inte riktigt som planerat, haha! Vi red upp till skogen, det gick finfint tills vi vände tillbaka och började galoppera. När jag tog tag i tyglarna för att sakta av känner jag att motståndet släpper helt och att hela tränset hänger med bakåt. Trodde först att tygeln gått av men sen ser jag att hackamoret gått sönder på ena sidan.. Med andra ord kunde jag inte ens luta mig framåt och ta tag i "bettet" för att få stopp på honom, väldigt lyckat. Men som den otroligt snälla häst Sancho är saktar han av till trav, och efter en stund också ner till skritt. Tänk om han fortsatt galoppera! Det hade kunnat gå riktigt illa..



Nu undrar väl ni hur tusan hackamoret kunde gå sönder. Det var faktiskt bara en tidsfråga när det skulle gå av, med tanke på att det var rätt slitet. Vi har ju använt det i över två år, säkert fler år innan det. Men det var riktigt typiskt att det gick sönder mitt i galoppen, haha!

På vägen hem red vi tränslöst med sitsen som styrmedel, och lite hjälp av tyglarna (tryck på halsen, typ halsring). Det gick över förväntan, han skrittade på snällt och gick intill kanten när jag ville. Som sagt, världens snällaste häst :) Nu får det bli bett för honom tills vi skaffat nytt hack.