Dag 2 – Det bästa/sämsta med min häst.

Som jag sagt förut - Sancho är ju inte min egentligen, så att ingen missförstår ;)

Det här blev svårt. Allt med Sancho är ju bäst och inget är sämst, haha. Nä, kanske inte riktigt. Jag kan börja med det bästa då. Det bästa är att han är ju hela hans personlighet! Det är svårt att förklara, men jag ska försöka. Han är så personlig, och ibland ganska mänsklig på något konstigt sätt. I situationer när han måste göra som jag säger, då gör han det. Känner han att det kanske inte är så allvarligt, då struntar han gärna i vad jag säger ;) Exempelvis, en gång rymde Surprise ur hagen samtidigt som jag gick med Sancho utanför hagen. Då kan jag släppa Sancho, och säga att han får stå still medans jag fångar in Surprise. På nått skumt sätt vet han då att nu måste han stå stilla. Eller när vi måste krångla för att komma ur hagen (han är låg i rang och kan inte gå förbi dom andra hästarna hur som helst, står dom andra vid utgången får vi finta oss förbi), då kan jag först locka bort dom andra, springa och öppna till Sancho och ropa att nu är det "fritt fram". Då springer han snabbt till utgången, precis som att han förstår att det är lite bråttom. Ganska coolt, haha!

Oj, nu blev det väldigt långt om just det, det var ju bara en liten bit av hans personlighet. Sen gillar jag att han är så lätt att handskas med, det är aldrig några problem att fånga honom i hagen, leda/rykta eller liknande. Han är så snäll och pålitlig kort sagt :) Menmen. Det jag gillar sämst.. Hmm.. Att han tappar bjudningen helt i paddocken kanske? Jag vet ju att han inte har några problem att gå i normalt tempo där, så det är lite irriterande när han tjurar ihop och knappt går framåt. Och att han är ett sånt satans godismonster! Fast, det kanske inte är så konstigt när han skäms bort konstant.. ;) Inte bara av mig då, haha!

Lilla matvrak.. Hihi!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0