Mina dåliga vanor.
Alla har vi dåliga vanor vi gör när vi rider. Man är ju aldrig fullärd, så något kan alltid förbättras. Men det här är några av mina dåliga vanor jag försöker jobba bort nu.
- Jag rider i princip alltid med halvöppen hand. Man ska ju inte hålla krampaktigt i tygeln, men man kan inte hålla som jag gör heller.
- Vänstertygeln glappar väldigt ofta, jag rider mycket med högerhanden, varför vet jag inte. Detta har jag blivit bättre på, men jag måste fortfarande påminna mig själv om att ha lika mycket stöd i båda tyglarna.
- Jag kollar nedåt på hästens hals när jag rider dressyr.
Jag märker att sen jag slutat rida för instruktör har mina ovanor blivit värre. Glappandet med vänstertygeln har uppkommit ganska nyligen, dom andra två har jag alltid haft mer eller mindre hela tiden. Eftersom jag inte har möjlighet till att träna för någon just nu, så får jag väl helt enkelt börja bli mer medveten om saker jag måste ändra. Dvs, sluta "skogsrida" och ta tag i problemen! ;) Jag tror i alla fall att jag kan bli av med dessa ovanor på egen hand, så kanske dom är borta senast till sommaren? Det får bli ett mål.
Här ser vi ett exempel på att jag kollar ner på halsen.
Alla har ovanor, och de märks av mycket tydligt när man inte rider för instruktör.
Dock vet jag inte riktigt vad mina ovanor är. Jag har varit fellärd tidigare då min nuvarande instruktör bett mig krama var annat tygeltag vilket kan tolkas som sågning (inte extrem sågning, men fortfarande att man "plockar" ner hästen). Men nu har jag i alla fall insett att det kan tolkas som sågning och gör inte det längre. Dock kanske det förekommer utan att jag tänker på det att jag kramar lite höger vänster för att få honom att sänka sig (Vilket i 99% av fallen leder till att han knäcker på nacken).
Annars kan jag ha lite problem med mitt temperament tror jag, inte att jag slår hästen, men jag är envis och ibland byter jag kanske inte övning i rätt tillfälle eller så, och jag kollar ner på halsen way to much när jag rider!
