Nu har jag varit uppe hos den andra hästen igen! Anledningen till att jag inte berättat mer tidigare är ju ganska självklar egentligen, det inte varit något bestämt och jag vill ju inte säga saker och sen blir det inget liksom :) Tror jag vågar berätta lite mer nu. Det är en valack, 17 år, 161cm hög. Gått LA/LA. Superfin verkligen, snäll men väldigt pigg.

Idag körde vi min favoritövning, "klockan"! Man lägger fyra bommar i en cirkel, en på varje kvartsslag. Sen rider man i antingen trav/galopp, men galopp tycker jag ger mest. Det är perfekt för man tränar på att rida i en jämn galopp, samtidigt som man tränar avståndsbedömning (som jag behöver träna mycket på).

I trav/galopp gick det väldigt bra, blev endast några feltramp i galoppen. Sen avancerade vi lite, och la upp två småhinder på ca 40cm på två av kvartsslagen. Då blev det lite klurigare för min del, haha! I början gick det inge vidare, jag tog inte tag i honom när han sprang iväg och vågade inte riktigt rida. Men när jag satte mig ner och tryckte av honom ordentligt gick det mycket bättre, dock sprang han iväg lite efter hindrena. Det satt i alla fall mycket bättre i slutet, och det är ju trots allt andra gången jag rider honom så allt kan ju inte vara perfekt :)

Vi red även över lite vanliga upphöjda bommar på rakt spår. Började med att skritta över, han ville gärna börja trava mitt i alltihopa vilket såklart ledde till att han tappade balansen och klonkade i bommarna. Andra gången höll jag i honom mer, och då gick det bra. I traven gick det super, hittade takten och balansen direkt. 

Jobbade lite i slutet med att han skulle slappna av bara, utan att börja takta eller trava för minsta lilla. Han vill gärna gå med huvudet uppe bland stjärnorna och en normal skritt är svårt att få till, haha. Han blev avslappnad emellanåt, men helt perfekt var det ju inte. Det känns verkligen som en lagom stor utmaning för min del, det finns mycket som kan förbättras men samtidigt är det absolut inte omöjligt. Härligt!

Så, what happends next? Imorgon ska jag rida honom själv. Nervöst, ja. Jag har ingen koll på vart hans grejer är, lyckat va? ;) Men det ska nog lösa sig. Det är väldigt snälla människor, så det här känns väldigt bra :)