Jag har varit medryttare på honom sen juni 2009, snart två år alltså. Första gången jag red honom var lite speciellt, eftersom jag inte såg något! Jag har ju linser och dom hade tagit slut, så jag fick ta mig dit utan att se mer än blurr, haha. Jag kommer ihåg att jag gillade honom för att han var så lätt att fatta galopp på. Eh, ja så kan man ju också tänka ;) Jag tar hand om/rider honom 4 dagar i veckan. Ägaren rider honom inte längre, så jag är den enda som rider honom.


Första månaden jag red honom, juli 2009.

Sancho är den bästa förstahästen man kan tänka sig, snäll i alla lägen verkligen. Han har lärt mig så otroligt mycket, även om jag gjort fel så har han bara suckat åt mig och varit tålmodig. Trots att han är 27 år så tycker jag att han inte verkar vara en dag över 20. Han är väldigt fräsch, och han rids 4 dagar i veckan. Vi har mest skoj ute i skogen, men då och då tar vi ett pass i paddocken eller skuttar över något hinder. Vi har faktiskt "tävlat" en gång, felfria var vi och vi fick med en liten rosett hem! 20cm, väldigt svårt, haha.

Gamla hästar brukar ju vara trötta och sega också, men inte Sancho. Man får väcka honom lite, skrittar man bara så går han och sover, haha. Men när han väl vaknat, då går det undan. 8 av 10 galopper är snabba, det är bara i paddocken han blir seg. Även om han är snäll, så kanske han inte är den bästa nybörjarhästen ute i skogen eftersom han är så pigg. Han bockar inte, men ibland krävs det mycket för att få stopp på honom. 

Jag och Sancho när vi tävlade clear round våren 2010 :)

I början när jag red honom var det mest skogsmulleridning, och om jag gjorde nått försök till att rida lite "dressyr" så såg det inte speciellt vackert ut. Man måste rida rätt för att han ska gå rätt, och uppenbarligen red jag ju inte rätt. Det var inte förens i våren 2010 som det började lossna lite, och nu går det bra, även om han inte riktigt orkar jobba så som en yngre häst orkar.



Personligare häst får man leta länge efter, han är superenkel att "läsa av" och man ser exakt vad han tänker. Tydligast är det när han vill ha godis. Först så gör han sig så söt som möjligt, och funkar inte det då hotar han. "Ge mig godis NUUU" och så rynkar han läppen, örona bakåt och mord-stirrar en i ögonen. Eller som en annan gång när jag skulle ge honom ett äpple, först blev han jätteglad, men sen när han sniffat på det så tyckte han att det var äckligt. Då drog han världens suck, blängde på mig och 'sa' "Tror du verkligen att jag tänker äta DET DÄR?" Förutom det där äpplet så äter han nog allt, exempelvis godisklubbor och pepparkakor. Något annat han är mästare på är att rymma..



Som sagt så är han väldigt fräsh för att vara 27 år, men han har inte varit så frisk hela tiden. Då och då blir han halt så att han får stå nån vecka, som längst fick han stå några månader (vintern 2009-2010). Han har faktiskt varit nära på att dö två gånger, fång, men precis när veterinären skulle komma och avliva honom så blev han frisk. Han har ju lite "problem" med frambenen, han är ganska ostadig och snubblar rätt ofta, och det är därför han inte kan hoppa så mycket. Fast det är ju inget som påverkar honom mer än snubblingarna då :)

Om jag bara skulle beskriva Sancho med några få ord skulle det vara; gentleman, godisgris, personlig och gullig såklart ;)

Här kommer massa blandade bilder!