Dagen började ju väldigt bra, mina linser var slut så jag såg INGENTING. Eller ja, jag hade en lins kvar så jag såg på ena ögat, men ändå, jag såg bara i 2D liksom. Hade inte vågat rida om det inte var Sancho det handlar om ;) Första gången jag red Sancho hade jag ju faktiskt inga linser, haha.

Tog vanliga bettet idag, måste sätta på såna där gummiplattor tror jag annars funkar han väldigt bra på det. Lite variation är ju bra. Vi red en ganska lång tur i dag, med VÄRLDENS bästa galoppväg! Perfekt underlag, och det är en låååång väg så hästen kan sträcka ut ordentligt. Och det var precis det Sancho gjorde. Vi hade precis vänt tillbaka hemåt, jag fattar galopp och det går ganska fort. Släppte efter lite på tyglarna, så han fick sträcka ut lite mer. Precis när jag gör detta ser jag en STOR jävla gren över vägen. Bingo. Hann tänka en snabb tanke, skulle jag försöka stanna honom, eller luta mig fram och hoppas på det bästa? Första alternativet är ju uteslutet, eftersom det tar lång tid att stanna honom.. HAHA. Så jag slängde mig fram på halsen, och kom under! Halleluja! MEN, när jag lutade mig framåt tolkade Sancho det som att det var fritt fram att rusa, så han drog iväg. Jag skojar inte, det är nog det snabbaste han någonsin galopperat med mig. Förstår inte hur han kan vara så snabb, han är ju liksom snart 27?! När ska han börja bli gammal? Men han gjorde mig stolt sen faktiskt, han saktade av på mindre än 5 sekunder ;) Det är inte varje dag!

Får rida där nån mer dag, för det var som sagt perfekt underlag och det går att galoppera lääänge.